Silkeshöns och vaktlar
Silkeshöns
Silkeshöns härstammer troligen från Tangdynastin i China och är över 4000 år gammal.
I Europa är rasen känd över 2300 år. Redan Aristoteles berättar från en slags höns vars hud i stället för fjädrar hade svarta hår, som påminde om kattskinn.
Silkeshönsens ursprungliga fjäderfärg är vit. Alla andra färger som blå, gul, röd, silvergrå, svart, dalmatiner och viltfärgad är framavlat genom korsningar med olika dvärghönsraser.
De har tovs på huvudet. Det finns också en variant som har skägg. De stora silkeshönsen väger mellan 1 – 1,5 kilogram och dvärgsilkeshönsen omkring 500 – 600 gram.
Hönan lägger ca. 100 ägg per år och är en god vintervärpare. Äggen är ljusbruna och väger ungefär 35 gram från en höna av stora rasen och 28 gram från en dvärgsilkeshöna.
Silkeshöns ruvar ofta villigt och sköter sina kycklingar bra. De är goda fodersökare, pigga och sällan sjuka. Silkeshöns saknar flygförmåga och är lätta att hålla i hägn.
Japanska Jumbovaktlar
Den Japanska Jumbovakteln är en oerhört vacker och sällskaplig hönsfågel. Rasen har man framavlad av den Japanska Vakteln. De förekommer i olika färger som honungsfärgade, vita och viltfärgade. Japanska Vakteln väger mellan 150 – 200 gram och den Japanska Jumbovakteln kan väga 300 gram. Så har man avlat på en bättre ägg – och köttproducent.
De blir könsmogna vid 6 -7 veckor och hönor börjar då värpa. Vaktlar är mycket duktiga äggläggare. Hönan kan lägga ett ägg per dag. Äggen är fläckiga med olika mönster.
Vaktlar lever gärna i en flock och tuppen vill ha flera hönor hos sig. Lagom är en flock med 1 tupp och 4 -6 hönor. De vill ha något där de kan gömma sig t. ex. lite ris. Japanska Jumbovaktlar klarar sig bra i vårat klimat, men de behöver skydd mot kalla vindar.
